FRÄCKIS
Hjalmar:
Det är så här att Hilda och jag sover i en trång utdragssoffa som Hilda ärvt efter en gammal moster i Svartå.
En kväll när jag kom hem rätt så sent och kröp ner bredvid Hilda så märkte jag plötsligt hur tyst det var i huset. Det brukade det inte vara. Men så tittade jag till på vår gamla moraklocka som står mot ena väggen, och då hade den stannat. Så jag knuffade på Hilda och viskade:
-Nu står det gamla skrället igen.
-Jaha, svarade Hilda, …ska jag vända på mej?
EN HJALMAR-FUNDERING
Har ni tänkt på att vi Svenskar har väldigt lätt att säja ”nej”. Det beror kanske på att ett ”ja” för alltid med sej en massa krav och löften. Ett ”nej” gör det ju enkelt att komma undan. Till exempel:
-Ska vi satsa på nya investeringar?
-Nää, det törs vi inte.
-Ska vi donera våra organ.
-Nää, det vill vi inte. Vi vill ha dom kvar.
-Ska vi skaffa ny valuta.
-Nää, vi väntar och ser hur dom andra gör.
Vi är alltid lite misstänksamma och anar konstant katastrofen bakom hörnet.
En fransman säger ofta: Jag är så trött och törstig, jag måste ha ett glas rött vin.
En tysk säger ofta: Jag är så trött och törstig. Jag måste ha ett glas öl.
En svensk säger ofta: Jag är så trött och törstig, …jag måste ha diabetes.